Ikväll har vi varit på vårat första föräldramöte!

Trodde verkligen inte jag skulle säga detta men så himla kul det var!!

Alla fröknar från Hugos avdelning var där och vi kan bara fortsätta konstatera vilket himla mysigt och proffsigt dagis han är på. Fröknarna är superbra allihopa och vi trivs med upplägget och allt, hela familjen!

Det var väldigt kul att få se ansikten på alla föräldrar nu när man vet vilka alla barn är.

Mötet avslutades med ett långt bildspel där det visade hur "en dag på Holken" kunde se ut.
Våran lilla linslus var med på många bilder vilket var jättekul att se :)

När vi ändå pratar "dagis" så måste jag bara få berätta..

Hugo har lärt sig så mycket på slutet. Han kan göra rörelser till några sånger, han pratar massor nu med tydliga ord (!!), han gör sig förstådd när han vill ngt, tex peka på en stol och säga "sitta" och han förstår ALLT man säger. Även fröknarna är lite chockade.
Idag har han lärt sig säga jacka berättade en fröken då han hellre hade velat ha sin "acka" när han skulle få på sig overallen.
Andra ord som han också nyligen lärt sig är sitta, traktor, bok, boll, mössa, där, nej, macka, kissa mm..

Stötte häromdagen på en mamma på avdelningen som var tvungen berätta för mig att hon blivit så rörd häromdagen. Hennes 5-åring är inte så jätteförtjust i småbarn... Men flera ggr så har han berättat hur mkt han tycker om Hugo och hur bra dom leker tillsammans.
Kan inte säga annat än att jag också blev rörd. ... på samma sätt som jag alltid blir när jag kommer och ska hämta och ser hur de äldre barnen verkligen tar hand om Hugo och han älskar det. Varje morgon så kommer det fram olika barn som tar honom i handen direkt, och när jag kommer för att hämta så ropas det direkt "Hugos mamma är här" från olika barn..
Man kan liksom inte låta bli att påverkas av hela sittuationen. Samma visa varje dag. Tänk så bra dom har det.

Dagis är bäst helt enkelt!

Här lämnar Hugo dagis för dagen.

... har gått och jag är fortfarande inte frisk...

Nu har det gått så långt att jag igår kväll fick ganska hög feber och allt vad det innebär med frossa och fruktansvärd värk i alla leder. Sådan värk som bara feber kan ge. Har haft det så hela dagen idag också.

Jag har fortfarande halsont och det är helt lock i ena örat sen 1 v tillbaka. Smärtan i öronen, nackspärren och värken i ansiktet har gett med sig lite vilket är skönt. Känner ingen lukt och ingen smak alls sen 2 v vilket gör mig frustrerad av att bara tänka på mat..

Jag förstår själv inte vad som hänt med min kropp sen Hugo kom till världen. Jag har i alla år alltid varit förskonad från allt vad sjukdomar heter. Det är knappt att jag har varit förkyld. Men sedan jag var gravid så verkar jag vara överkänslig mot allt.

Läkaren misstänkte bihåleinflammation först men nu är vi mer inne på att jag fått influensan. På order av läkare och familj så är jag nu sjukskriven tills jag är frisk.
Känner själv också att jag verkligen måste bli av med detta.

Trött och less på att vara sjuk.

Förutom att jag deppar lite kring att inte kunna vara fullt igång själv så får jag glädjas desto mer åt "mina" duktiga tjejer istället.

Linn och Emma gjorde bägge två fantastiska rundor på gårdagens banträningen. Ingen av hästarna brydde sig ett smack om vattenmattan (som tydligen talat om att den bits tidigare) och tjejerna red verkligen exemplariskt.
Som grädden på moset så gjorde dom båda två en kanonträning för Emma även idag. Fina hästar och bra ridning. Så himla kul!

Mitt i allt det trista sjuka så fick jag iallafall kika lite på träningarna för Emma Emanuelsson som kommit för dagen. Tyvärr så fick jag ju bara stå på backen den här gången utan att själv vara med..

Känner mig så himla deppad. Vill bara trycka på en knapp och få både mig och hästen iform. Jag vill vara där vi var innan han blev dålig. Vi har så himla mkt mer att ge. Jag saknar min fina grå och att få träna tillsammans.

Många tycker nog att jag är alldeles för petig och långsam på att ta honom tillbaka.. Men jag tror många hade reagerat som jag när man har haft en häst nästan hela hans liv, "ridit" in honom själv och gjort honom till den han är, och helt plötsligt som 11 åring får han en oväntad överansträngning och måste behandlas för första gången någonsin. Man har inte ändrat på något men ändå är det något som gjort så skadan skett.
Jag har alltså behövt vända upp och ner på hela tillvaron och ta reda på orsaken.
Jag har även behövt lägga om mitt tänk kring träning och skoning vilket allt bara känns fel eftersom jag har haft kanske världens friskaste häst i 8 år. Vad är då rätt eller fel? Nånting måste jag ju gjort rätt i alla år?

Nu har jag iallafall en bra plan framför oss men då inser jag att hästen är mer ur form än jag trott och han behöver mer tid på att komma igång. Jag älskar verkligen min häst och vill ha många fina år i framtiden tillsammans med honom. Så tiden får helt enkelt utvisa när vi är tillbaka igen..

Men en sak är säkert. Både han och jag längtar tillbaka.

Låter hemskt men i mitt fall har det varit jobbigt även om vi har hittat på lite saker.

Förra veckan började ju med fruktansvärt halsont. Efter det så har jag lagt mig vid 20-21 varje kväll i hopp om att bli frisk. Jo, hejsan..så blev inte fallet.

Därefter har det bara blivit sämre, sämre och sämre.
När halsontet blev hanterbart så kom smärtan i höger öra. Det vandrade med stark huvudvärk ner mot nacken för att bli hemsk nackspärr. När jag lyckats överleva fredagen med detta. Plus alla andra övriga förkylningssymptom som helt tät i huvudet, hosta mm så trodde jag såklart att det var över. Tji fick jag..
Igår lördag hade smärtan från det högra örat bytt sida helt till det vänstra och 10 ggr värre!! Igår och idag söndag har hela min vänstra ansiktsalva känts sönderslagen. Jag har fått nackspärr på vänstra sidan. Huvudet har värkt så fruktansvärt och för att inte tala om den obefintliga hörseln på det örat och den smärta som varit/är i örat!! Jag har inte kunnat sova många timmar inatt då det har känts som att örat ska sprängas. Vaknade dessutom kl 03.00 och mådde jätte illa..
Efter några piller, massa nässpray av alla dess slag med och utan kortison kunde jag få några timmars sömn halvt sittandes i sängen.

Denna helg har alltså inte bjudit på så mkt. Jag har känt mig som en döende zombie (utan att överdriva )och jag börjar mer och mer acceptera tanken på att jag måste drabbats av bihåleinflammation. Jag har alla symptom på det. Har dock aldrig i hela mitt långa liv haft det..

Nu har vi precis kommit hem från mysig familjemiddag.. Hade varit trevligt att få tillbaka luktsinne och smaksinnet igen. Mat känns bara jobbigt när man mår såhär..

Men till det viktigaste. Min familj är friska och mår bra. Då kan jag själv stå ut med detta tragiska.

Stoppar i mig ett nytt piller som ska avsvälla slemhinnorna bättre än sprayen och hoppas på mirakel. Imorgon är jag frisk. Godnatt! #jaggerinteuppsålättmensnällalåtmigslippadettanu!

..som kan beskriva kärleken mellan och till dessa två <3

Jag överlevde dagen.
Men kan inte hävda att jag mått bra...

Övriga familjen har varit hemma idag då Jocke haft sin lediga dag.

Har inte så mkt att förtälja av dagen som gått..
Hela familjen åkte på stallet direkt efter jag slutat. Jackpot visade äntligen ett tecken på att han kanske svarat bra på muskelfodret och ökad mäng Hö och kraft. Jag fick avrunda tidigare än planerar då han blev alldeles för på tårna.
Tycker dessutom att han redan lagt på sig lite mer. Hoppas hoppas!

Nu är det godnatt för vår del. Imorgon är det fredag igen :)

Så less på allt vad förkylning innebär!!

Nu är jag sjuk igen. Har legat vaken någon timme inatt med fruktansvärd halsont. Trodde jag skulle avlida där ett tag och vågade knappt svälja..
Somnade såklart om efter ett tag som kändes som en evighet.

Efter att vi fikat lite frukost kände jag mig lite mer levande och packade iväg Hugo till dagis. Mötte upp mamma och vi begav oss till Lycksele för lite jobb.
Har känt mig minst sagt TÄT, svullen och hängig hela dagen trots nässpray, alvedon mm.

Det är verkligen sjukt hur sjuk man kan känna sig.

I och med detta så har jag fått beklaga mig rejält över detta och säger godnatt, hoppas ni övriga kommer sova betydligt bättre än mig.

Imorgon är en ny dag!