Vi är nu i mitten av Vecka 36 och igår var vi på besök hos Barnmorskan igen.

Den här gången fick vi träffa en av kvinnorna från Kvinnokliniken som jag haft som sköterska några av gångerna jag legat inne. Hon är duktigt och nogrann.

Det var dags för en summering av hela graviditeten så vi gick igenom alla månader som gått och kom snabbt fram till att om vi bortsker från mina första jobbiga månader så har den varit rätt smärtfri.

Det har suttit/Sitter fortfarande mycket psykiskt hos mig att jag ska bli dålig igen men annars så har jag nog haft väldigt lindriga graviditetssymptom.

Vi pratade igenom lite känslor inför förlossningen och vad jag och J disskuterat hemmavid.

Vi känner oss båda väldigt lugna trots den enorma ovissheten om vad som väntar.

Då jag fortfarande har kvar den totala orkeslösheten/skumma domningarna i armar och ben vid vissa tillfällen så togs det fler och bättre blodprover än normalt, men allting såg jätte fint ut.

Järnvärdet har stigit upp bra och det beror alltså inte på dåligt järnvärde heller, vilket vi alla trodde.

Blodtrycket mitt är precis som vanligt, lite lågt och vi är nu inne på att det kanske är det som ställer till det lite för mig. Den skumma känslan har iallafall ingenting med graviditeten att göra även om det är pga den som jag känner såhär och det känns skönt.

Känns inte som att jag kommer orka ta det med min läkare heller då jag inte tror det finns något han kan göra åt saken. Jag får helt enkelt hålla ut några veckor till.

Annars så jobbar jag fortfarande 75% och det kommer jag göra sålänge det fungerar!

Det börjar slita lite nu och det känns att det börjar bli tungt. Kvällarna är värst och att sitta i TV soffan är minst sagt oskönt så jag går hellre och lägger mig tidigt.

Jag otrivs med känslan att behöva be om hjälp för tunga lyft eller bara enkla saker som att gå en extra gång för något.. Det känns inte alls som jag och jag tycker inte om att inte klara mig själv och att behöva låta "ynklig", eller beklaga mig bara för att det känns som kroppen i vissa lägen faller i bitar bara av en konstig rörelse..

Det är tur att jag har världens bästa sambo som aldrig klagar över något och verkar förstå min sittuation hur bra som helst..

32 dagar kvar....nedräkningen fortsätter!

RUL i Vecka 19

Har glömt att visa er vilken vacker pläd/filt Jockes Moster har virkat åt bebis!

Vi börjar bli bortskämda med fina hemgjorda saker..

Förberedelserna fortsätter här hemma!

Eftersom våran tid mest går åt till bebisplanering och inköp nu så är det den typen av uppdatering ni kommer få ta del av här på bloggen.

Ni får ha lite överseende med det!

Senaste inköpen förra helgen var...

1 st låg kudde till vagn (kommer dock ej användas i början)

1st låg kudde till vagga (kommer dock ej användas i början)

1 st vagnstäcke

1 st täcke till vaggan

1 st plastad frotté till vagn

1 st plastad frotté till vagga

1 st underlakan vagn

Bäddset (blåa ugglor/blåa prickar) Vagga

Bäddset (Grå/Vit Bi) Vagn

2 st Nappar

När jag var hem på lunchen idag låg ett paket i brevlådan.

Gissa om jag blev nyfiken...

-TITTA så fint!!

Min kusin Johanna har själv stickat denna underbara kofta och mössa till Bebis!

Dessutom HELT i min smak med superfina detaljer.

Både jag och Jocke blev superglada och lite smått chockade över hennes stick-kunskaper. Tänk om man själv kunde sticka ngt så fint..

Vi har nu gått in i det sista stora delmålet kan man säga.

Vecka 35

Nu börjar nedräkningen på allvar!

Besök hos Barnmorskan idag, vecka 33.

Allting såg bara fint ut.

Följer medelkurvan så perfekt man bara kan och lille bebis är redan fixerad och redo.

Precis när vi börjar runda av och vi ska till att lämna rummet så frågar jag henne (fick även fråga förra gången) om hon inte ska ta järnvärdet på mig?!

Jo självklart skulle hon det, och precis som sist så hade hon glömt/missat det.

Hon sticker i fingret och jag ser att blodet är vääldigt ljust. Tänker inte så mycket på det tills hon kommer in med provsvaret och nästan är i chocktillstånd.

Jag har gått från helt OK värde sen senaste besöket till ett ganska akut dåligt värde och blev såklart satt på dubbel dos järntabletter.

Inte helt förvånad med tanke på hur jag mått/känt mig senaste 2 veckorna.

Hon tyckte det var märkligt att jag ens stod på benen och frågade varför jag inte ätit järntabletter. Men hur ska jag veta att jag behöver det när hon senaste besöket sa att jag inte behövde äta dom ännu utan att vi skulle avvakta..?

Min första känsla är...

Jag förklarade min trötthet och väldigt skumma svaghet som jag känt av i kroppen senaste veckorna precis när vi kom in i rummet. Trots detta så glömmer hon ta järnvärdet. (-igen)

Vad hade hänt om jag nu gått hem med såhär dåligt värde och inte återkommit förrän nästa inbokade tid, dvs, 3 veckor?

Lite slarvigt kan man tycka, men i övrigt är hon verkligen toppen.

Tror dock aldrig att vår "riktiga" barnmorska som är tjänstledig hade glömt detta.

Tur är det också att man inte alls har skrock för något eller har några avvikelser, för nästa besök så ska vi tydligen få en annan barnmorska IGEN. 3:e personen inom loppet av en graviditet. Känns lite oseriöst om man tänker efter, men varken jag eller Jocke känner oss så brydd. Känns som att den bästa kollen har vi själva.

Tänk att den här lilla "ärtan" är 2 kg stor och över 40 cm lång och fixerad och klar.

Nu känns det verkligen nära...

Äntligen är den min!

Den otroligt fina vaggan Troll. Jag har spanat på den lääänge, och igår när jag kom hem från jobbet så hade Jocke varit och köpt en.

 Den kommer bli perfekt att ha vid sängen!

Vi har även införskaffat en Babysitter som jag tror kommer användas flitigt. Den har liggfunktion för den minsta bebisen och även sittfunktion. Den går att vagga och det bästa av allt är att den har handtag så ska man snabbt in i duschen eller dylikt så kan man lätt ta den med sig..

Då kliver vi in i Vecka 32.

Jag har nog ingenting nämnvärt att ta upp utan jag är bara glad sålänge jag får dras med dom "små" krämporna.

Det enda jag kan nämna är hur fort jag gick från hyffsad kondis, till förra veckan då jag numera blir andfådd för ALLT. Men jag kämpar emot lite och springer fortfarande i trappor, promenerar och dyl. Dock så är det som att kroppen bromsar mig med mjölksyra vid längre sträckor. Känns lite underligt..

Sparkarna innifrån fortsätter lika aktivt som tidigare, läste via min Gravidapp på telefonen att barnet sover 90-95% av tiden. ALDRIG säger då jag...Det är häftigt att se hur magen blir helt deformerad av sparkarna.

Lite snabb fakta om "mini".

I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.