Återbesöket hos veterinären i torsdags gick bra.

Han tyckte att det var stor skillnad sen sist och jag kände även när jag sprang att han rörde sig på ett helt annat sätt. Framförallt också så ville han röra sig..

Vi bestämde redan på förra besöket att vi skulle röntga hela ryggen oavsett på återbesöket för att kunna utesluta ev ryggskador.
Han är helt friröntgad och det finns inget som helst att anmärka på. Vilket såklart känns som en enorm lättnad..
Han är såklart även genomböjd utan anmärkning.

Vad som gäller nu är helt enkelt följande.
Jag kollar honom hemmavid själv efter 14 dagar då han fick lite kramplösande igen så vi verkligen ska starta från noll. Jag kommer behöva lägga mycket tid på att stärka och bygga nya muskler så det kommer bli mkt motion utan sadel och tömkörning.
Eftersom det här började bryta ut sen han stod så länge när jag var gravid och dålig (han var ur träning i totalt 8 månader) så får jag räkna med att det kommer ta tid att stärka honom igen. Allra mest också för vad den gamla sadeln förstört för honom.

Vi har inte så mycket annat val än att försöka. Jag tycker själv att jag har varit väldigt försiktig redan nu som det
är men det har också inneburit att han inte satt så mycket nya muskler.
Vi lägger om träningen och fokucerar på det som är viktigt just nu så får tiden utvisa helt enkelt. Vi kan vara borta länge, vi kanske kommer tillbaka snart. Det är ingen som vet.

Oavsett så känner jag bara hur sjukt mycket jackpot betyder för mig. Utan honom vet jag faktiskt inte riktigt vad jag vore.

Varit lite deppig ikväll och den absolut bästa medicinen mot det är vår lilla skatt.
Han gör mig så enormt glad in i själen att man inte KAN tänka på tråkigheter.

Du är det bästa som hänt oss!! <3

[Bild]

Sista rycket nu innan lite längre ledighet. På onsdag tar vi helg!

Jackpot ska tillbaka till vet på torsdag. Han har svarat bra på behandlingen redan från de första timmarna men jag har en magkänsla att han inte känner sig hundra bra ännu.
Jag tycker också att han har svarat väldigt bra på foderökningen. Han är inte alls lika insjunken i ryggen och över rumpan. Även om det är omöjligt att punkt-göda en häst så går det iallafall åt rätt håll.

Känner mig fruktansvärt less på att vara så hjälplös gentemot min häst. Det påverkar så stor del av mig. Han är ju en del av mig.. och det gör mig galen snart.
Önskar att fler kunde se vad jag ser och känna vad jag känner. Sittuationen blir bara jobbigare av att behöva övertyga andra om vad som är.
Min lilla buse <3

Precis som resan till Rosvik så sov Hugo alla 3 timmar hem också. Världens kanske mest lättsammaste barn. ?

Tack för en mysig helg alla inblandade!

I fredags efter ett besök på vårt förstahandsvalsdagis blev det bestämt att Hugo kommer att byta dagis efter sommaren.

Det är såklart blandade känslor att både lämna en stark trygghet i det vi har nu samtidigt som det positiva väger över till det nya dagiset vilket gjorde att vi valde att byta.

Han kommer garanterar få det väldigt bra på nya dagiset!

Just nu är vi och hälsar på hos min mormor och morfar i Rosvik där dom har stuga/hus. Det ligger mellan Piteå och Luleå ute vid havet.

Mormor har fyllt år så igår blev det kalas med släkten. Kusinerna med familj kom, Jesper och Anna är här, samt mamma.

Just nu är det bara jag vaken. Hugo ligger på en madrass bredvid mig och sover fortfarande. Trodde att han skulle vara morgonpigg då han fick sova 2 gånger igår för att orka vara vaken. Men så fel jag hade...

Lite bilder från igår.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Hugo har nu blivit erbjuden dagisplats på vårat eg. förstahandsval som var fullt när han skulle skolas in.

Dagiset ligger bara några hundra meter från vårat hus och det har väldigt gott rykte.
Upplägget är snarlikt där han går nu med eget kök, fin utegård, mycket aktiviteter m.m

Vi trivs verkligen jättebra där vi är nu, så även Hugo. Personalen på hans avd. är superbra.
Det pratas dock om nedskärning på personal (som det redan nu är tajt om) inom en snar framtid och grupperna är ganska stora.
Innan jul var det stökigt i hans dagisgrupp. Hugo kom hem sönderriven i ansiktet helt utan anledning minst en gång i veckan. Jag var helt förstörd och ville inte lämna honom på morgonen.. Han själv har som tur var aldrig visat motstånd.. Men så tog dom verkligen tag i saken och efter jul har det varit fantastiskt bra. Vilket också känns trist att lämna när dom jobbat hårt för att få till det.
Dessutom så vet vi att en av de bättre fröknarna kommer försvinna inom snar framtid.

Tankarna går fram och tillbaka. Väger plus och minus. Men att behöva lämna något som har blivit en trygg vardag för oss alla känns lite läskigt.
Men tänk om grupperna är mindre på andra stället eller om det finns fler saker som överväger?? Jag tror att vi måste fråga ut våra grannar som har barnen där och helt enkelt besöka dagiset någon dag.

Hjääääälp!! Svaret ska vara inne i slutet på veckan.

Äta räka med bestick. Ja varför inte?