Kl är 21.11 i skrivande stund och vi har lagt oss i sängen framför gladiatorerna. Vill tacka alla inblandade för en härlig dag..

Jag är så lyckligt lottad <3

Jag hade som sagt redan innan besöket ställt in mig på det absolut värsta. Visste egentligen inte varför jag gjorde det men allting kändes bara hopplöst. Såhär i efterhand vet jag varför jag kände så...

Han gick igenom hela hästen och böjde honom för att utesluta ev reaktioner. Det var tydligt att det fortfarande är muskulärt. Bulan han har på rumpan är en muskel som krampar. Han har inte ont i ryggen men han har väldigt spända ländryggsmuskler.

Det förklarar ju starkt varför han har varit ovillig att röra sig. Känslan av att ha så mycket muskelspänningar som han har ger samma symptom som korsförlamning fick jag förklarat för mig..

Ganska snabbt fick jag då också en förklaring till Jackpots skumma beteende i Sundsvall strax innan vi skulle resa hem. Han grävde konstigt med ena hoven på grusplanen vilket han ALDRIG gör annars. Dessutom var rygg och länd väldigt insjunket och han visade snarlika koliksymptom. Han hade nog drabbats av en mild korsförlamning.. Det kan komma av en mängd olika anledningar men muskeltrötthet är en. Precis vad som hände sista tävlingen vi gjorde i somras när jag kände att något var skumt. Han gick 2 klasser och var klockren samt placerad. I sista och 3.e klassen var han trött och började bete sig konstigt...

Jackpot rör sig luftigt och ser hyffsad ut i kroppen trots detta men jag själv förstår ju nu att han ändå är i sämre skick än man kan tro.

Jag är väldigt petig och känner min häst kanske lite för väl. Han skulle som veterinären säger kunna gå igenom en köpesbesiktning utan anmärkning och många söker inte ens veterinär för vårat tillstånd.

Jag har haft svårt att tro att en häst faktiskt kan ha dessa muskelproblem och det är därför som jag kanske jagat upp mig lite väl mycket. Men när man får förklaringar till mångt och mycket av hästens beteende så måste man våga förstå att såhär kan det vara.

Jag tycker han har samma symptom som sist vi var dit om än lite mer nu. Ett återfall hade vi såklart med i beräkningen då de gäller muskler som han snedbelastat i flera år och som blivit låsta av en alldeles för missanpassad sadel. Han har behövt genomgå många förändringar och det påverkar såklart både positivt på vissa ställen och negativt på andra.

Under tiden han har varit i gång har jag fått känna på och uppleva positiva saker som jag aldrig känt förut så det talar för att vi är på rätt väg, men att det kommer att ta tid att få honom stark på rätt sätt.

För er som undrar så har han fått muskelavslappnande i de större partiena på baken, precis som sist när vi fick en aha-känsla och hästen plötsligt rörde sig som han skulle och framförallt började vilja röra sig ordentligt. Han fick även en Shockwave behandling för att kommer ner på djupet i muskeln. Det fick han inte sist..

Jag studerade noga när han fick muskelavslappnande och han reagerade precis som sist väldigt starkt på den. De bulor som jag varit misstänksam till att det skulle vara muskler började tokvibrera som det ska göra, vilket var skönt att se just för att få förklarat att det är krampande muskler.

Redan när vi kom hem igår så såg han betydligt bättre ut på bakdelen och han var väldigt pigg och glad, om än lite mörbultad...

Jag var även ut till honom för att ta in honom till lunch idag så han kan lägga sig och vila om han vill. Han skrittade på ett helt annat sätt. Ska bli väldigt kul att skritta ut ikväll och känna..

Nu får jag tänka om lite och inte förlita mig på att han känns stark i kroppen. Jag ska försöka träna honom bättre på det han behöver och få honom fint musklad igen. Jag kommer låta honom gå upp en hel del i matväg så han kan lägga på sig mer.

Det är eg. inget som har varit fel i det vi gjort hittills men många tror att muskelproblem är ett lätt fixat problem. I mina ögon är det besvärligare när dom gått såhär länge med det än att behandla en led för som ex en överansträning.

Om 14 dagar åker vi tillbaka för att följa upp och ev kanske behöver rikta in oss på plan B. De viktigaste för mig var att få föra diskusionen med en person som vet vad han pratar om och få hjälp att lägga upp en plan.

Så nu vet ni hur läget är.. Det blev väldigt långt, men många undrar just kring detta och jag vill uppmana alla att vara lyhörda på sina hästar. Det kanske inte är alla hästar som springer runt med problemen i flera år innan det visar sig, som min häst har gjort.

Denna bild är tagen för många år sen och han var då väldigt fin i kroppen. Har den lite som målbild framför oss..

Har länge varit stark. Starkare än jag trott faktiskt.

Men nu senaste dagarna har jag känt mig uppgiven och ledsen.
Ledsen för att min bästa vän mår dåligt och har haft en kämpig period ända sen i somras när jag för första gången kände att något var galet. Ledsen för att vi fått nudda på att komma tillbaka i träning igen för att falla ner med ett magplask igen.
Ledsen för att vi nog fortfarande inte riktigt kunnat rå på vad som bekymrar honom... Denna ovisshet gör mig tokig.

Samtidigt så är jag så himla glad att jag vågat vara stark och lita på mig själv att jag känner honom så väl att jag vet att det är något som stör honom fysiskt.
Det är svårt för andra att förstå när han faktiskt inte är oren på något sätt..

Har inte nämnt det tidigare men Rivningen han gjorde i sista klassen senaste tävlingen var egentligen det som gjorde att jag bestämde mig för att nånting faktiskt inte är bra. Han skulle aldrig riva bara för att han inte orkar lyfta på fötterna. Det är inte likt honom.. Det fanns ingen kämparglöd i honom.

Jag saknar min gamla jackpot så sjukt mycket och skulle kunna göra precis vad som helst för att få honom tillbaka.

Imorgon hoppas jag att vi finner något så vi kan hjälpa honom men att det ändå är något behandlingsbart. Jag vägrar bli hemskickad med en fräsch häst imorgon..
Håll tummarna för nånting som jag själv inte vet vad...?

Önskar att alla kunde ha förståelse för hur en skotträdd hund reagerar av en smällare.
Då menar jag inte en hel kväll med fyrverkerier utan just EN smällare som smälls av någon som bara tycker att det är en kul grej.

Jag skulle så gärna vilja att dessa människor får vara med och uppleva vad som händer och hur sjukt rädd en hund kan bli av en enda smäll.
Jag kan förstå att man inte tänker på detta då jag själv inte gjorde det innan vi blev med hund, men en påminnelse är aldrig fel..

Alicia har nu suttit helt apatisk och stirrat mot fönstret i en timme intryckt i soffan. Vi kommer inte kunna få henne att göra sina behov ute ikväll och det kommer ta några timmar innan hon vågar lämna sin plats..

Allt detta för en liten smällare på vår baksida.
Jag hoppas att det var sjukt värt det för dig som smällde, men snälla tänk efter mer än en gång nästa gång..

Glöm inte heller att det faktiskt är olagligt att smälla vid fel tillfälle, kanske just av en anledning...?

Har varit hemma med hugo idag.

Efter att han fått i sig något chips och lite vatten igår så trodde vi att det hade vänt helt, men när vi la honom så var det så nära att det skulle komma upp men han kämpade emot och somnade sen ganska snabbt.
Han sov hela natten och fick behålla det lilla han fått i sig vilket var skönt.
När han vaknade kl 8 imorse ville han ha välling och en stund senare macka.
Han har under dagen varit väldigt låg och man ser att han tappat både vikt och energi. Han har dock fått i sig lite smått nu och då och ikväll när Jocke kom hem åt han 2 st mackor och några korvbitar.

Trots att vi sov nästan 4 timmar mitt på dagen.. (Ja, även jag) så ville han lägga sig för natten vanlig tid ändå.

Så himla skönt att han börjar må bra nu. Har saknat vår lilla solstråle.. Känner själv att jag skulle kunna lägga mig för natten nu. Kroppen är som sirap och även huvudet. Förstår inte varför, jag har ju inte gjort många knop idag. Det kanske är det som är problemet...?

Längtar till torsdag då vi förhoppningsvis får svar på varför jackpot är och ser ut som han gör..

Nu sängen!

Hugo har inte alls varit bra idag.. Han har i princip sovit hela dagen och kräkts två gånger. Han har precis vaknat till och sagt "fika macka"... Det är första gången sen igår morse som han frågat efter mat.

Vi har såklart gjort en macka åt honom men den ville han inte ha.
Dock så ville han knapra på ett chips med lite vatten till. Såklart fick han göra det och nu springer han runt på tå. Kanske, kanske börjar det vända för honom nu! Så himla jobbigt att se sitt barn så sjuk... Han var nästintill apatisk tidigare när jag kom hem från stallet och ville bara sova..

Vi andra i familjen mår bra. Har vi klarat oss eller vad ska vi vänta oss i natt? Vågar inte ta ut ngt i förskott iallafall.

Pappa Jocke ska nu bada hunden och Hugo skrek av lycka att han ville följa med så det är väl lika bra att även jag kollar på så är hela familjen samlad. Haha :)

Har spenderat hela dagen på Tävlingarna. Det känns trist att inte vara med men tankarna slås snabbt bort av känslan att vara med men känna att känslan och hästen inte är som det ska. Så det går rätt bra att stå på sidan ändå..

Jocke och Hugo kom ut strax innan lunch. Vi passade på att vara ute i den sköna vårsolen ett tag innan vi skulle äta. Märker ganska snabbt att Hugo inte alls var sig själv. Han var väldigt "mammig" och "pappig" och ville inte alls äta..
Han sov ungefär en timme i vagnen innan lunch då han fikade frukost sent, men sov väldigt oroligt för att vara honom. Vi brukar i vanliga fall få väcka honom efter någon timme..

Jocke åkte hem med honom för att kolla feber och försöka få i honom nånting, men han ville inte ha och hade igen feber.
En stund senare så kräks han ganska mycket.
Det var sen lugnt fram tills jag kom hem. Dom hade byggt lite klossar och badat mm.
Vi läste lite bok på hans rum och precis då så kräks han ännu mer.. Stackars liten, han blir så förskräckt..

Medans jag duschar av honom så pratar vi om det som hänt och jag upprepar hela tiden att det inte är någon fara och att sånt här händer.
Då vill han förklara... " jaa spotte uuuut, spotte uut goovlet... pappa toojka". Sötnosen, han är så klok.

Jag tror verkligen inte att det är magsjuka då han haft väldigt ont av tänderna som är påväg i flera dagar nu. Han har haft jättesvårt att äta och när han fick sina senaste kindtänder så blev han också såhär kräksjuk. Nu tycker jag dock att han är lite mer påverkad..

Vi känner oss inte överladdade på en natt med spya för oss så även om vi är förberedda på det känns det som att det räcker att ge all energi till Hugo som har det lite jobbigt just nu...
Men det visar sig snart om det är magsjuka eller bara de dumma tänderna.

Återkommer imorgon om vi överlevt natten...

Jag är hemma med Hugo idag. Vi väckte honom vid 23-tiden igår då han var jättevarm och gav honom en alvedon..

Idag har febern lagt sig, iaf nu på fm men han har svårt att äta.. Han kraschade i sängen nu och jag gav honom en alvedon för en stund sen så kanske det hjälper så han får i sig en riktigt lunch sen. Det måste verkligen vara jobbigt när det gör ont i munnen..

Vi har hunnit med en hel del såhär på fm trots att vi inte klev upp förrän kl 9.
Vi har gått med soporna till sophuset, startat tvätt, plockat i och ur diskmaskin samt startat den, vi har krattat på baksidan, stökat ihop inne och även hunnit dammsuga.

Jag tror jag ska vila lite själv nu medans lilleman sover lunch. :)