Vilken väl anordnad tävling dom hade, verkligen toppenbra!

Lite synd att vädergudarna inte var på vår sida, men jag lyckades med att inte rida i regnet en enda gång. Tyvärr så hade ju ändå underlaget hunnit bli helkasst av allt regn innan.

På fredagen red jag 120 och J var supertaggad. Han var inte alls spänd och tittade inte på något trots titthinder överallt. Han var bara väldigt laddad. Satsade inte alls på tid i omhoppningen utan försökte mest hitta känslan och ridningen. Jag var jätte nöjd! Kom på 7:e plats.

Lördag 120 tidshoppning.

då fredagsrundan kändes så bra så var tanken att rida på lite och ta in vägarna på ganska många ställen. Banan var bra och passade oss.

Tyvärr så känner jag redan på hinder nr 1 att jag inte alls skulle kunna rida dom vägar jag ville då underlaget var slirigt och blött. Jag ändrade snabbt min plan och galopperade på ordentligt istället. Felfritt och slutade 7:a (igen)

vädret verkade bli bättre och solen tittade fram så jag bestämde mig för att starta 130 också. Precis när jag efternanmält mig så kommer det värsta regnet på länge. Det vräkte verkligen ner och åskade! Vilken tur...inte..

Framhoppningen var det sämsta tänkbara. Lera var bara förnamnet. Vi hoppade fram i gyttja och hindrena stod i vattenpölar. Jag trodde aldrig J skulle gå med på det, men han brydde sig föga! Är riktigt stolt över honom. Han som tidigare stenvägrat om det varit vatten innan hindrena och nu var han tvungen att konstant plaska runt i lera.

Jag kunde inte hoppa fram högre än 115 och det kändes sådär när jag skulle gå in.

Tävlingsbanan var dålig den också. Det var stora sjöar av vatten som man var tvungen rida igenom och riktigt tungt på vissa ställen.

Ändå kändes det riktigt bra där inne jämfört med framhoppningen.

Vi gjorde våran bästa 130 runda för i år och han hoppade så fint! Sen i omhoppningen med tre hinder kvar så lägger jag fram handen på en trippel hoppandes mot publiken och jackpot tackar för sig. Jag kickade till honom en gång och jag vet då att han blir sur. Kommer om på samma dåliga distans igen och han viker sig. Lite synd då känslan var så himla bra dit. Men jag är jätte nöjd och stolt över hans runda!!

Sista dagen 125, samma förutsättningar både på framhoppningen och banan. Hästarna var leriga ända uppe på rumpan.

Banans underlag hade blivit ännu lite slirigare och jag fick in till ngn känsla alls. Kunde dock rida alla vägar jag planerat lite tajtare men fick plocka in lite extra språng. Vi rev näst sista hindret då vi kom på tok för nära men klarade jokerhindret. Typiskt men kändes ändå superbra då vi slutade som vi gjorde i 130 dagen innan.

Han har varit så duktig hela helgen och jag är stolt över honom!