Den fick Sandra stå för.

Vi hoppade alla fram på ett räcke ur sväng och när hindret låg på ca. 110 cm så petar Levi på bommen och den faller. Jag hör inte petet men jag hör fallet i backen. Sen drar hon iväg med den värsta brallen jag sett på år och sparkar bakut och slänger sig i sidled.

Sandra hängde kvar duktigt en bit men sen flög hon av under hästen.

Såg väldigt illa ut men Sandra är hård. Lite ont i huvudet och en ny hjälm måste införskaffas. Annars var hon snabbt upp på ryggen igen. Levi lär inte riva än på några månader iaf.

Hjälpte Linn hoppa lite då dom åker till fjällen imorgon och nästa helg åker vi till Högbo. Jag slutar aldrig förvånas av det ekipaget. Jag ber henne hoppa alla möjliga och omöjliga vägar och det finns verkligen ingenting att påpeka. Till slut bestämmer vi oss för att hoppa upp henne i höjd för att träna Linns balans lite. Slutligen hoppar hon en mindre bana klockrent på 1m-120 cm. Kommer inte fel, rider inte på, vänder tom, upp relativt snävt på 120 hindret och den lilla stjärna till B-ponny och ryttare bara flyger över. Är så stolt över dom.

LA för linn är alltså 90 cm och det högsta du kan rida på B-ponny är SM höjd (mvs B) 1m.

Då käns det verkligen urtöntigt att rida 110 klasser på min fullstora häst...

Jackpot för övrigt gick bra. Desto mer språng han fick i sig ju bättre kändes det. Men hoppa behövde vi och framför allt på titthinder.

Taggad till tusen var han iaf.

Hann även med att rida Annas ponny. UTAN avfallning. Jag gillar den jätte mycket.

Nu ska jag sussa. imorgon ska det tvättas, jobbas, ridas, badas, bygga bana och putsa. Tur man har Sandra!

Sov gott!

Så var det onsdag.

Träningen är inställd ikväll och vi är ett stort gäng som kommer träna själva.

Trimmade lite på Lilla Grå igår. Jag har ju inte ridit honom själv senaste dagarna utan Sandra har haft honom i skogen sen förra veckan. Jag lovar...Det kändes att han kanske inte behövt anstränga sig som mest sista tiden. Det var nästan ingenting som fungerade. Och Det är märkligt ändå eftersom min häst aldrig suttit fast i en sida, varit stel eller på ngt sätt "konstig". Problemet var nog mer att han sprang med huvudet högt och jobbade inte alls igenom.

Matte blev arg, Jackpot frustrerad och rädd.

Efter 10 min var han den underbara Jackpot igen.

Det märkliga är att när man känner att man blir irriterad över att något inte fungerar så är det som att man ställer alla tusen krav samtidigt. Gör han en dålig öppna längs långsidan så är det som att både sluta, skänkelvikning och övergångar m.m ska sitta som en smäck. Jag menar det vore ju dumt att ta en sak i taget? Så idag borde han ju kunna allt som ett rinnande vatten?!   

Måste också bara berätta att jag tror jag har hittat en stark bidragande orsak till Jackpots självsprickor i karleden. Har nu sedan Sundsvall haft honom transportlindad under nätterna så inget spån skulle kunna komma in i muggen. Tror ni inte att muggen under en vecka nästan är helt borta?

Som jag har testat allt men aldrig tänkt spån som bidragande orsak. Jag tror inte det är därför han från början fick det men jag tror det är spånet som gör att jag inte blir av med den. Han har ju haft den sen han var 3 nu och till och från är den riktigt dålig. Tex tävlingen i Sundsvall. Någon som märkt det här själv?

En sak är säker. Aldrig mer olindad på natten eller så testar jag torv och papper.

Som det känns just nu skulle jag kunna gå igenom eld för att hjälpa honom få bort den..

Nu är det lunchdax..

Hör av mig mer ikväll om hur träningen gått med bilder och kanske ngn film.