Borta riktigt bra men hemma klart Bäst!

Vi har haft en underbar helg..

Vi kom dit på onsdag kväll i god tid. Jag hann rida på utebanan en stund vilket var bra eftersom vi inte ridit ute på bana sen i höstas.

Han kändes taggad men mjuk och fin efter resan.

Första start för mig på torsdag i 120 klassen.

Det var en tidshoppning vilket jag gillade, men kanske inte som första rundan för helgen.

Går jag in och rider på tid och vänder i första starten så sitter det i hela helgen och han tycker han kan vända snävt efter alla hinder, så mitt mål var att galoppera på men inte ta de tajtaste vägarna.

Han var spänd för läktaren då den är väldigt låg. Han tittade inte på hinder utan var mer uppmärksam på vad som hände på läktaren. Felfri fram till hinder nr 7 som var en kombination vid läktarsidan. Jag kom stort in och fick jätte trångt ut och han spände till i utsprånget och petade bakbommen. Efter det blev sprången bara bättre och bättre. Slutade på 4 fel.

På fredag så red jag 130 cm. När jag gick banan så kändes det stort och klurigt men inte alls omöjligt. Min plan var att ha ett bra tryck genom hela banan så det skulle bli lättare för honom.

Sagt och gjort! (vilket aldrig nästan hänt...) Jag drog inte i tyglarna en enda gång. Jackpot hoppade superfint och spänstigt, han tittade inte på något och det kändes verkligen superenkelt allting.

Jag fick känslan som jag vet vi har när vi är fullt koncentrerade båda två. Det var häftigt..

Ville inte rida "bort" mig när han kändes så himla fin så jag tog inga chanser i omhoppningen utan siktade på en bra runda.

Det räckte till en 7:e plats. Väldigt kul!

Lördag.

Blev uttagen till laget på min runda från fredagen som enligt mig kändes stensäkert.

Jag var aldrig nervös för hur det skulle gå eftersom jag hade rundan innan framför mig. Jag visste precis hur jag skulle rida och jag litade på honom till 120 procent att vi kunde sätta nollan.

Nä...jag har nog aldrig varit så säker på mig själv någonsin.

Framhoppningen gick bra trots mördaryggen som kommit fram. Han hoppade fint och var nästan överladdad. Brukar sällan ha så mycket i handen som jag hade.

Detta gjorde mig såklart lugn och jag kände ännu mer att vi grejar det inne på banan.

Banan för övrigt var 12 hinder lång med två kombinationer.

Eftersom det var lag så var det endast en ryttare på banan men jag stod i "gaten" och väntade på min tur.

När ryttaren innan mig rider mot mål så blir jag insläppt. Då brakar hela läktaren lös!!

Såklart var det en Gävle ryttare innan mig som hoppat felfritt och det talade läktaren om i ungefär en evighet (som det kändes för mig just då) med buller, jubel och skrik att dom gillade.

Jackpot blev helt till sig och vad kunde jag göra. Jag var ju redan inne på banan. Ganska snabb får jag Var sågod och rid.

Jag försöker prata med honom och lugna honom men han ignorerar mig totalt. Jag tittar på klockan som räknar ned då jag verkligen känner att jag behöver varenda sekund innan jag rider mot start.

Hade det varit en vanlig klass hade jag hoppat 1:an och gått ut. Den känslan hade jag.

Tog mig iallafall över ettan och när jag ska vända upp mot 2:an så spänner han emot allt han har och tvärvänder redan i hörnet 10 m innan.

Försöker slappna av själv även om jag kände paniken.

Tar mig över 2, 3, 4. 5a och b samt 6, men när jag vänder upp mot hinder nr 7 som hoppades mot publiken så tittade han inte ens på hindret. All fokus låg på läktaren och att han verkligen inte skulle mot den.

Utesluten.Kul

Jag som hade världens bästa känsla och Lilla Grå som var så taggad. Så händer det här. Som verkligen inte får hända just honom..

Besviken såklart, men vad skulle jag göra??

Borde kanske ha förstått att det skulle bli livat och stannat utanför.

Som tur var så skötte sig alla andra kanon och de red in en 3:e plats ändå!

Helgen har varit toppen och Lilla Grå känns verkligen som att han är i sitt livs bästa form.

Längtar redan tills nästa tävling :)

Lite bilder kommer senare!