För att inte glömma så är det måndag nu igen och vi faller in i en ny vecka.

 Nu är jag i Vecka 24.

Det är 118 dagar kvar till beräknat bf (men jag räknar med att vi får en Juni-bebis.)

Magen växer nästan så man kan höra det knaka. Iallafall så man kan känna att det knakar...eller sliter kanske är mer rätta ordet.

Det är inte många minuter det är en lugn stund i magen, morgon, lunch, em, kväll och gärna när jag är uppe på natten så slås det kullerbyttor och sparkas innifrån.

Jag fortsätter att må bra, men är också väldigt noga med att inte överanstränga mig själv då jag gärna vill göra sånt man alltid kunnat göra tidigare.

Dock så är jag fortfarande väldigt lycklig av att jag varje dag får må bra. Än har jag inte glömt helvetesveckorna.

Vi kan nu konstater att jag har mindre än 17 veckor kvar till bf. Och det var bra precis i Vecka 17 som det vände och jag kunde börja känna att jag mådde hyffsat bra. Så har jag klarat dom tidigare 17 veckorna borde ju dom här sista inte vara något större problem. Nog för att jag säkert kommer stöta på alla andra gravid-symptom i senare veckor bara för att jag säger så..

Kanske att det kommer ut en magbild i veckan, kanske...

Då var det ännu en ny vecka och jag har nu trillat in i Vecka 23.

Det känns overkligt att vi, för bara en vecka sedan stod mitt framför en liten nyfödd bebis som då var i samma vecka som jag är i nu. Så liten, men ändå så färdig..

Förra veckan gick av bara farten. Jag började jobba och klarade hela veckan smärtfritt vilket kändes väldigt kul.

Vi hann med att snöslunga hagarna så Jackpot och Apache nu kan röra sig lite mer fritt än innan. Slungan orkade inte riktigt ta sig igenom det meterhöga snötäcket så vi gav oss efter att ha rensat fram alla trådar och gjort gångar runt hela hagen. Självklart när vi dagen efter släpper ut hästarna så börjar Jackpot med ett stort kliv rakt ut i djupsnön som vi inte tagit i mitten. Kunde han inte ha börjat trampa ner snön lite tidigare så hade vi sluppit göra jobbet?

Dom var iallafall väldigt nöjda och drog några bockserier av lycka!

Helgen försvann också av bara farten, men vad gör väl det när man faktiskt får känna att det är helg igen. Dom senaste tre månaderna har jag inte uppfattat varken till namn eller tid så det känns kul.

Huset fick sig en rejäl storstädning och taket är skottat. Kändes dock lite jobbigt att behöva stå ute och frysa när jag dirigerade Jocke... Orättvist? Hade jag fått bestämma hade jag faktiskt hellre stått där uppe!

Nu hoppas jag bara att den här veckan också ska fara med sin fart mot lördag då jag och mamma åker på vår weekend. Ska bli jätte mysigt!

Sist men absolut inte minst så har vi idag gått från att vara nästintill datorlösa hemma (förutom våra iPhones och en mini pc) till att nu ha 3 fungerande datorer, varav en stationär. Och tro det eller ej men efter att Jockes datakunniga pappa kopplat in routern men inte fått igång trådlösa internet så var det jag själv som satte den sista klon i det hela och *vips* så funkade den nya routern och alla datorer samt telefoner till det trådlösa.

Jocke frågade mig CHOCKAT hur jag gjorde. Undra egentligen om jag hade något bra svar? -Haha!

Nu ringer Mat & Sov klockan!