Eftersom halva dagen redan var ägnad åt hästen så åkte jag direkt från jobbet ut till stallet igen. Och lilla Grå blev lika glad att se mig igen och visade det med ett långt skrik från hagen. Pysslade lite med honom och blev sedan fast en stund på läktaren och kollade på Micketräningarna. Åkte sen vidare hem för fredagspizza och kristallengalan på tv. Väldigt skönt med en lugn kväll!

Ska försöka få ihop det här på ett vettigt sätt.

Dagens träning var bana. Jag pratade med Emma ang. mina problem som jag tycker dykt upp med ridningen nu på slutet, men som egentligen ALLTID varit våra brister. Det är så pass stora problem (iaf. enligt mig) att vi måste göra ngt åt det. Emma hade funderat igårkväll på att jag måste få mer i handen, så J skjuter mindre i språnget. Jag förklarade att det är precis min känsla också men att han blir för stark på något annat bett och jag får inte tillbaka honom på linjerna, vilket också gör mig alldeles för passiv.. Därför testade vi bara att sätta en till tygel i den vanliga bettringen. Funkade superbra! Så fort han knäcker av (vilket är ganska ofta) så kan jag släppa hävstången och rida fram på det vanliga bettet. (I längden vill jag dock rida på vanligt men det här kanske är lösningen tillsvidare.)

Redan i uppvärmningen så stretar J emot och trycker ifrån sig från bettet. Fick ganska grovt ta igenom det och det blev stor skillnad, men han blev helt till sig och döspänd på köpet. Det tog mig en halvtimme att få honom lugn igen, och jag kunde förklara för Emma att det där var anledningen till att jag ofta gärna "ser ifrån" mitt problem och löser det den lätta vägen istället. Han hoppade kasst de närmsta 15 sprången, vilket Emma sa att han skulle få göra tills han funnit sig i sittuationen. en stund senare kunde han slappna av och acceptera det jag gjorde och jag började hitta känslan igen.

Problemet för mig blir följande, jag släpper iväg tyglarna sista stegen mot hindret och han faller isär, varpå han hoppar väldigt dåligt och långt. Sprången blir ojämna och på senare tävlingar som jag tidigare beskrivit så har han börjat vika sig då det är oxer ur sväng och jag släpper iväg honom. Allt för att han blir försiktig och förstår själv att han måste ta i och hoppa väldigt obekvämt. Min ridning har också påverkat honom att alltid behöva hoppa väldigt nära hindrena och han får i många fall "kräkas" för att ta sig över vilket inte ska behövas så lätt som han har för sig. Dessutom blir det att jag måste dra tillbaka tygeln i språnget för att i sista sekund försöka få ett runt språng. Men då är språngkurvan redan förstörd, och det är absolut ooptimalt att dra i tygeln i språnget och förstöra tekniken.

Lösningen på problemet som vi jobbade på idag.

Han måste gå fram till handen till 100%. I det läget han inte gör det får jag absolut inte släppa efter på tygeln utan han måste ge efter själv så jag får med mig hela hästen. Jag måste våga använda mig av galoppen och ha motstånd i handen in till hindret, men ändå hinna mjukna i språnget. Alltså sätta tryck i avstampet och spänna bågen. Jag måste jobba på HELA galoppsprång mot hindret då avsprångspunkten blir bättre då och han använder sig av tekniken, inte bara farten.

På slutet av träningen fick jag känslan för hur det SKA kännas. Och allting blir så mycket bättre. Han blir jämnare i sprången, jag har lättare för att följa honom med sitsen och det känns sådär ruskigt enkelt som bara han kan få det att kännas.

Han är underbar och jag har bara mig själv att skylla som inte tagit det här i tid. Ändå måste jag erkänna att jag tycker jag har försökt. Men mina kunskaper har inte räckt hela vägen och det är svårt att veta exakt hur det ska kännas när man inte varit där till 100 %.

Men nu vet jag hur jag ska jobba mot mitt mål och jag ska verkligen kämpa för att få till en jämnare ridning.

När jag skriver det såhär så känns det för mig som att...-Ja men det kan ju inte vara så svårt? Men att få alla pusselbitarna på plats är inte alltid så enkelt, och jag har förstått vilken koncentration och målmedvetenhet det krävs för att få fram det yttersta. Dessutom är det ju alltid lite besvärligare att "lära en gammal hund att sitta". J har mycket åsikter mot det mesta men han gillar klart bättre ändå den här typen av ridning än den sämre varianten. Och bara det borde ta oss närmare målet..

För övrigt så är Emma verkligen helt otrolig. Jag litar helt på henne fullt ut och hon vill verkligen hjälpa en på bästa sätt och har alltid lösningar. Hennes nogrannhet är precis också vad jag är ute efter. Är inte det mycket värt från en tränare så säg...

Filmer från idag.

Vilken ängel har mockat till mig idag? Jag börjar bli riktigt bortskämd. TACK snälla du vänliga själ, det är guld värt! Framförallt när det blev tajt om tid idag..

Kom till Hippo lagom tills Linns grupp börjat. Jag och Sara tog middagen med oss och satte oss på en bänk och kikade. Linn och Apache var superduktiga och gjorde alla övningar toppenbra!

Lilla Grå var jätte duktig idag. Han var laddad och sig själv igen. Jag förklarade mina problem för Emma och precis som alltid annars förstod hon direkt och började förklara hur jag skulle göra. Efter uppvärmningen hittade vi tillbaka till hur det känns när det känns som bäst.

Vädret var såklart soligt för alla grupper, men precis när vi kommer ut så kommer regnet. Dock ska vi inte klaga då det lika gärna kunde ha öst ner och stormat. Vi klarade oss bra med lite dugg. Imorgon rider vi bana inne.

Här kommer lite videosnuttar från idag.

   ...inga dåliga väder, bara dåliga kläder?"

Det finns faktiskt dåliga väder.

Usch vad jag hatar regn, och ännu mer regn tillsammans med storm.

I stallet var tanken att ta ut J på en tur i skogen, men jag var inte på hurmör för att bli blöt och kall så jag skyndade mig att slänga på träns och longerlina för att hinna longera i ridhuset innan träningarna drog igång.

Jag vet inte om omsättningen av Havre har gått av bara farten eller vad som hänt, men en sak är iallafall säker och det är att han var helt vild idag. Han höll sig mer i luften än på marken och varje gång gruset sprätte på sargen så blev han tokgalen och gnäggade.

Kul att se att han återhämtat sig, men det var kanske inte riktigt den energin jag var ute efter?

Slängde en blick på hoppbanan där vi ska träna imorgon. Jag blev inte jätte peppad då jag såg hur geggig den var.

Väl hemma så klädde vi på oss och hunden för att trotsa regnet och ta en promenad. Sagt och gjort. Det var ganska mysigt i regnet...och vi var ganska ensamma runt Ersboda..

En glad häst.

Det blev en lugn kväll i stallet och jag kunde dola på i min egen takt. J fick gå i skritten 40 min och efter det så ryktade jag igenom honom ordentligt. Herregud vad han gäääääspade!

Då jag blev klar ganska tidigt i stallet så dissade vi idol (  !!??) efter middagen och tog en lång promenad runt mariedal och uppför bräntberget, följde eljusspåret och kom fram mitt i hundparken. Stannade där till 22 sen promenerade vi hem. Var ute i  över 2 tim och det var väldigt skönt!

130 cm hemmatävling September -2010    

 Alla foton:

 Jenny Nyström

http://jennynystrom.blogg.se/

Kom till stallet ikväll och var väldigt nyfiken på vem som hade mockat åt mig och även åt Linn. Jag fortsätter några steg framåt och möter Jenny som står och klipper en ponny. Fick då veta att det var hon. Tack snälla du!   

Idag blev det en skogstur för hästarna. Linn och Emma var även med. Min plan är att J ska få gå i skogen ändå fram till Emma-träningen så han kan ladda om batterierna.

Jag fick ikväll för mig att jag skulle rida barbacka vilket jag ALDRIG annars gör. Det var kul.. Då Emmas häst är under igångsättning så red jag och Linn iväg och galopperade av våra lite. Det gick fort men kontrollerat och J blev bara mer och mer laddad. Men han skötte sig snällt och jag satt kvar hela tiden.

Såg över J´s foderstat igår och inser att det kanske är läge att lägga in ngt kraftfoder som ger energi nu när han går så pass mycket. Han äter annars bara Hö och Kraft Groov, då han tidigare blivit spökig av havre. Har tidigare även provat ge Kraft sport och allt dyl. men inte alls märkt ngn skillnad så nu testar vi att byta ut en del kraft till havre.

Sagt och gjort, vi får se om det känns ngn skillnad!

Jag funderar på om Emmaträningen är inomhus, det borde den kanske vara. Är det någon som vet?

Idag hade jag en helt annan häst på framridningen. Han var taggad och framme och helt med mig.

Jag red på det gamla pessoat som jag brukar ha och det var som att han kände igen sig direkt. Inga funderationer på att jag red annorlunda.

Inne på banan kändes han toppen! Jag lyckades hålla en bra galopp hela banan igenom och han var väldigt jämn i mål. Är jätte nöjd med rundan!

Då det var en A1:a så gick vi vidare till omhoppning och det blev ingen bra uppladdning för oss och för första gången NÅGONSIN kände jag att han verkligen fick mjölksyra inne på banan. Det slog till direkt när jag körde igång och det var ingen rolig upplevelse.

1:an bra, 2:an vände jag i luften i ett läge som han alltid klarar men nu tog han med sig bommen, det var som att bakbenen bara gled med över i farten, 3:an en oxer ur sväng-han var helt tom och kom alldeles för när och sköt ingen höjd alls i språnget. Ändå rättade han sig själv och tog bommen med frambenen den här gången istället. Jag tänkte gå ut i det här läget då jag verkligen kände att han gav allt men hans kropp inte löd honom. Men för träningens skull så tog jag av på farten och fortsatte dom tre hinder vi hade kvar trots mjölksyran. Han klarade alla tre men det fanns noll glöd kvar. Det kändes iaf bra att jag fortsatte så han fick sluta på ett bra sätt.

Så vi kan konstatera.

Jackpot har varit lite slö hela veckan och det är han alltid den här perioden när pälsen ska sättas/fällas. Han behöver mycket vitaminer och lagom ridning för att ta sig igenom det. I helgen reagerade han helt enkelt ovanligt mycket. Och det sög musten ur honom att komma ut från banan. Gå ner i andning, för att sedan bara ha 4 ryttare tills han skulle igång i flås igen för att prestera. Det är värdelöst att ha en A1:a på så få starter och jag är säker på att hade det varit direktomhoppning så hade han aldrig fått mjölksyra, då han redan var inne i 2:a andningen.

Men nu var det som det var och det passade helt enkelt inte min häst.

Jag är så stolt över att han har blivit så ridbar på tävlingsbanan och bara det är en stor vinst som jag ofta glömmer.

Foto: Jenny Nyström