Vi hörde Hugo gny från sitt rum vilket aldrig annars händer..

Jag går in för att kolla då vi tycker han låter lite ynklig och även pratar i sömnen.
Han var skållhet.. Hej feber..
39,6 för att vara exakt. Men såhär varm brukar han sällan bli. Vi slet av honom kläderna och gav honom alvedon.
Nu får han sova tillsammans med oss inatt vilket han alltid får göra när han har hög feber eller är väldigt sjuk. Annars skulle jag ändå inte kunna sova en blund. Ligger bara och lyssnar på honom. Hans rum ligger bredvid vårat med en Walk in Closet emellan så vi hör honom väl.

Tycker så himla synd om vår lilla kille som har så besvär av tänderna. Förra veckan var han ju hemma några dagar då han kräktes en kväll och nte alls ville äta något. Någon dag efter har en tand kommit ut..
Nu idag såg jag att en annan är precis påväg att spricka igenom och därav febern ikväll. Inte en enda tand utan kräkningar, feber, förkylningssymptom.
Ska man se ngt positivt i det hela så brukar det gå över lika fort som det slår till. Men dom är ju så hjälplösa dom små liven, och själv känner man sig hjälplös också som inget kan göra annat än att finnas nära och ge febernedsättande.
Nu ligger han bredvid mig och känns redan svalare, han pratar i sömnen om "mammas häst" och "Linns häst".

Tur att alla tänder snart är ute och hoppas denna feber bara är över natten!