Mardrömmen är att jag under dagtid ska ha ett missat samtal på telefonen från dagis.

Idag hände det!

Jag satt i möte på jobbet och hade inte på mig telefonen. Strax efter mötet ringer Jocke (som förövrigt var i Bjurholm just då) på min mammas telefon. Som tur är satt vi tillsammans på hennes kontor och hörde det efter mötet var avslutat. Dagis hade precis ringt honom.

Jag förstod ganska snabbt att det var något som hade hänt Hugo. Jag kände det liksom bara på mig.
Mycket riktigt, han hade ramlat. Och rejält också!
Fröknarna berättade att han lekt kiosk i skogen med de andra barnen och plötsligt hör dom ett skärrat gråt. Ingen vet riktigt vad som hänt men han hade ramlat och slagit sig rejält blodig på munnen och fått några skrapsår på ena sidan ansiktet. Dom ville informera utifall jag kände att vi ville kolla upp det. Han var inte ledsen alls när dom ringde och var vid gott mod.

Jag drar med mig mamma och åker direkt till dagis!
När vi kommer dit så har ena fröken gått över till vårdcentralen som ligger i princip vägg i vägg med dagis. Hugo hade blivit väldigt slö och medtagen vilket gjorde dom oroliga. Jag passade på att berätta att han blir så när han slår sig. Han är inte den som skriker och är ledsen utan han blir väldigt medtagen, tyst och kan ibland nästan också somna. Såklart ska man ju alltid vara uppmärksam så han inte är trött av en hjärnskakning el dylikt.
Vi traskade över dit och möttes av en ganska så tilltygad Hugo i korridoren. Precis påväg in till läkaren. Där tog vi över.

Allting såg jättebra ut. Tänderna var inte ett dugg lösa, såren inte djupa alls men såklart, han har fått en rejäl fläskläpp. Vilket läkaren också förklarar ser väldigt mycket mer illa ut än vad det är. Skönt att få höra!
Hugo var så duktig. Läkaren fick kolla på tänderna trots att han var så svullen och hade så ont. Efteråt fick han en liten dinosauriefigur. Ganska precis som i "totte går till doktorn" boken som vi brukar läsa här hemma. Han var väldigt stolt över sin lilla present.
Vi berättade för dagis hur allt gått och sen tog jag med mig Hugo hem så han skulle kunna få vila.
Han åt massor till lunch hemma och sov drygt 3 timmar efter det så han var nog lite skärrad.

Jag är bara så tacksam för att fröknarna reagerat som dom gjort och inte väntat in mig som förälder utan faktiskt tagit saken i egna händer. Nu gick det ju väldigt bra men om det vore allvarligare så handlar ju mycket om att hinna in i tid och då måste man prioritera bort att vi som förälder ska hinna först. Hugos välmående kommer alltid först!
Jag känner mig väldigt trygg i deras händer och vet att Hugo också gör det till 100%.

Nu återstår några dagars läkning. Hugo verkar dock minst påverkad av det av alla. Han har under dagen ätit mer än på väldigt länge och är pigg och glad!

Såhär illa tilltygad blev han. :(