Jag har nog inte berättat att lilleman stått på näsan. På asfalten, för några dagar sen.

De sluttade utför och Hugo hade på sig sandalerna som är lite stora och var inte riktigt beredd så han liksom tippade ner på knä och sen tippade på huvudet. Det gick verkligen långsamt, väldigt långsamt..
Men skör som han är så blev det många skrubbsår ändå.

Jag och Jocke höll verkligen på att dö och vi visste inte riktigt vad vi skulle få se när jocke lyfte upp honom. ( varför förväntar man sig alltid det värsta??). Han blev såklart lite ledsen men sekunden efter så ser han en motorcykel bakom ryggen på Jocke och utbrister med ett leende och pekar "Mä"! Lite halvt chockade började vi skratta för oss själva.. Så himla go han är..
Det blev bara lite skrubbsår i pannan och näsan. Inget allvarligt men nu när det har torkat så ser det lite hemskt ut.

Huvva. Säkerligen inte sista gången han står på näsan heller.. Hur ska man som förälder ta sig igenom allt detta?

På första bilden är det nygjort och andra bilden är från igår när han hämtat pappas raktrimmer och ska raka sig själv. Där har det torkat lite mer..

Hatar förkylning!!

I måndags var vi på en återkoll på sjukhuset med Hugo.
Det har nog inte framkommit här tidigare men när han var 3 månader så fick han urinvägsinfektion som upptäcktes bara av ren tur. Det behandlades och han har aldrig fått tillbaka det, men nu såhär 1 år senare så ville de göra en röntgen för att se att allt var bra och det var det såklart!
Eftersom de gett honom lugnande inför undersökningen så var han lite lullig ett tag och jag stannade hemma med honom hela dagen.

På kvällen såg vi att Hugo var snorig och jag hade fått rejält ont i halsen.

Jag sov dåligt den natten då jag själv mådde jättedåligt. Hörde även hur Hugo snorade i sömnen. Bestämde mig för att stanna hemma med Hugo dagen efter.
Jocke ringde dagis innan han åkte på jobbet.
När vi vaknar lite senare så är jag själv jättehängig. Fruktansvärd huvudvärk, ont i halsen och snorig. Däremot så är Hugo inte ens snorig... inte ens lite! Så märkligt..
Vi var iallafall hemma och vilade upp oss. Som tur var så roade han sig bra själv hela dagen. För pigg var jag verkligen inte.

Tack och lov så var Jocke ledig idag onsdag. För jag har känt mig mer död än levande även idag och valde att inte jobba. Jag tror verkligen mina tidigare "näs" problem påverkas ännu mer nu när jag är förkyld. Känns som att huvudet ska sprängas emellanåt. (Har iaf fått en läkartid ang det på måndag!)
Vi bestämde oss för att låta Hugo vara på dagis iaf några timmar trots att han var ledig. Det känns viktigt att det inte går för lång tid mellan gångerna såhär i början..
Vi lämnade honom kl 8 och hämtade honom efter lunch. Han var knappt intresserad av att följa oss hem, så det var då inga problem trots att han inte varit där på några dagar. Skönt.

Så nu har man provat vabba också!
Trodde väl kanske vi skulle klara oss lite längre än att bli sjuka första fulla veckan han gör... men skönt iaf att jag fick ta förkylningen och inte han även om jag är döless på detta redan.

Imorgon är ordningen återställd. Hugo ska på dagis, pappa J jobbar och jag har bestämt mig för att åka på jobbet då det är påväg åt rätt håll nu.

Undra när nästa sjuka kommer? Det här med dagis är verkligen kul, jättekul...