...Torsdagstankar...

Känner mig fortfarande inte bra.

Total orkeslöshet, frånvarande, darrig och svag.

(Därav också sämre uppdatering här.)

Dagarna rullar på och efter middagstid så somnar jag om jag bara tillåter att stänga ögonen.

Sover oroligt men får iallafall någon timmes sömn nattetid.

Har fruktansvärt ont i mina högra, nedersta revben (funderar på om jag fått en liten spricka i ett av dom..) och har även börjat känna lite smärtsamma sammandragningar. Det är inte längre möjligt att vara så aktiv som jag kunnat vara fram till nu.

Nu säger kroppen verkligen ifrån vid överansträngning och det är som att gå in i väggen direkt.

Jag står DOCK fortfarande kvar vid att mina första hemska månader slår allt! Det går inte att jämföra  smärta med hur dålig jag var då.

Fortfarande går jag i tankarna "Snälla låt mig inte falla dit igen nu när det är så nära".

Jag kommer inte kunna slappna av förrän jag har fått tillbaka min egen kropp och en liten krabat har inkräktat i vår familj. Förmodligen så kommer det då heta "Det var så värt det.."

Såhär nära har vi aldrig varit och den här sommaren tror jag kommer bli den bästa någonsin!

Nu skriker sängen sen långt tillbaka!