Besök hos Barnmorskan idag, vecka 33.

Allting såg bara fint ut.

Följer medelkurvan så perfekt man bara kan och lille bebis är redan fixerad och redo.

Precis när vi börjar runda av och vi ska till att lämna rummet så frågar jag henne (fick även fråga förra gången) om hon inte ska ta järnvärdet på mig?!

Jo självklart skulle hon det, och precis som sist så hade hon glömt/missat det.

Hon sticker i fingret och jag ser att blodet är vääldigt ljust. Tänker inte så mycket på det tills hon kommer in med provsvaret och nästan är i chocktillstånd.

Jag har gått från helt OK värde sen senaste besöket till ett ganska akut dåligt värde och blev såklart satt på dubbel dos järntabletter.

Inte helt förvånad med tanke på hur jag mått/känt mig senaste 2 veckorna.

Hon tyckte det var märkligt att jag ens stod på benen och frågade varför jag inte ätit järntabletter. Men hur ska jag veta att jag behöver det när hon senaste besöket sa att jag inte behövde äta dom ännu utan att vi skulle avvakta..?

Min första känsla är...

Jag förklarade min trötthet och väldigt skumma svaghet som jag känt av i kroppen senaste veckorna precis när vi kom in i rummet. Trots detta så glömmer hon ta järnvärdet. (-igen)

Vad hade hänt om jag nu gått hem med såhär dåligt värde och inte återkommit förrän nästa inbokade tid, dvs, 3 veckor?

Lite slarvigt kan man tycka, men i övrigt är hon verkligen toppen.

Tror dock aldrig att vår "riktiga" barnmorska som är tjänstledig hade glömt detta.

Tur är det också att man inte alls har skrock för något eller har några avvikelser, för nästa besök så ska vi tydligen få en annan barnmorska IGEN. 3:e personen inom loppet av en graviditet. Känns lite oseriöst om man tänker efter, men varken jag eller Jocke känner oss så brydd. Känns som att den bästa kollen har vi själva.

Tänk att den här lilla "ärtan" är 2 kg stor och över 40 cm lång och fixerad och klar.

Nu känns det verkligen nära...