Eftersom halva dagen redan var ägnad åt hästen så åkte jag direkt från jobbet ut till stallet igen. Och lilla Grå blev lika glad att se mig igen och visade det med ett långt skrik från hagen. Pysslade lite med honom och blev sedan fast en stund på läktaren och kollade på Micketräningarna. Åkte sen vidare hem för fredagspizza och kristallengalan på tv. Väldigt skönt med en lugn kväll!

Ska försöka få ihop det här på ett vettigt sätt.

Dagens träning var bana. Jag pratade med Emma ang. mina problem som jag tycker dykt upp med ridningen nu på slutet, men som egentligen ALLTID varit våra brister. Det är så pass stora problem (iaf. enligt mig) att vi måste göra ngt åt det. Emma hade funderat igårkväll på att jag måste få mer i handen, så J skjuter mindre i språnget. Jag förklarade att det är precis min känsla också men att han blir för stark på något annat bett och jag får inte tillbaka honom på linjerna, vilket också gör mig alldeles för passiv.. Därför testade vi bara att sätta en till tygel i den vanliga bettringen. Funkade superbra! Så fort han knäcker av (vilket är ganska ofta) så kan jag släppa hävstången och rida fram på det vanliga bettet. (I längden vill jag dock rida på vanligt men det här kanske är lösningen tillsvidare.)

Redan i uppvärmningen så stretar J emot och trycker ifrån sig från bettet. Fick ganska grovt ta igenom det och det blev stor skillnad, men han blev helt till sig och döspänd på köpet. Det tog mig en halvtimme att få honom lugn igen, och jag kunde förklara för Emma att det där var anledningen till att jag ofta gärna "ser ifrån" mitt problem och löser det den lätta vägen istället. Han hoppade kasst de närmsta 15 sprången, vilket Emma sa att han skulle få göra tills han funnit sig i sittuationen. en stund senare kunde han slappna av och acceptera det jag gjorde och jag började hitta känslan igen.

Problemet för mig blir följande, jag släpper iväg tyglarna sista stegen mot hindret och han faller isär, varpå han hoppar väldigt dåligt och långt. Sprången blir ojämna och på senare tävlingar som jag tidigare beskrivit så har han börjat vika sig då det är oxer ur sväng och jag släpper iväg honom. Allt för att han blir försiktig och förstår själv att han måste ta i och hoppa väldigt obekvämt. Min ridning har också påverkat honom att alltid behöva hoppa väldigt nära hindrena och han får i många fall "kräkas" för att ta sig över vilket inte ska behövas så lätt som han har för sig. Dessutom blir det att jag måste dra tillbaka tygeln i språnget för att i sista sekund försöka få ett runt språng. Men då är språngkurvan redan förstörd, och det är absolut ooptimalt att dra i tygeln i språnget och förstöra tekniken.

Lösningen på problemet som vi jobbade på idag.

Han måste gå fram till handen till 100%. I det läget han inte gör det får jag absolut inte släppa efter på tygeln utan han måste ge efter själv så jag får med mig hela hästen. Jag måste våga använda mig av galoppen och ha motstånd i handen in till hindret, men ändå hinna mjukna i språnget. Alltså sätta tryck i avstampet och spänna bågen. Jag måste jobba på HELA galoppsprång mot hindret då avsprångspunkten blir bättre då och han använder sig av tekniken, inte bara farten.

På slutet av träningen fick jag känslan för hur det SKA kännas. Och allting blir så mycket bättre. Han blir jämnare i sprången, jag har lättare för att följa honom med sitsen och det känns sådär ruskigt enkelt som bara han kan få det att kännas.

Han är underbar och jag har bara mig själv att skylla som inte tagit det här i tid. Ändå måste jag erkänna att jag tycker jag har försökt. Men mina kunskaper har inte räckt hela vägen och det är svårt att veta exakt hur det ska kännas när man inte varit där till 100 %.

Men nu vet jag hur jag ska jobba mot mitt mål och jag ska verkligen kämpa för att få till en jämnare ridning.

När jag skriver det såhär så känns det för mig som att...-Ja men det kan ju inte vara så svårt? Men att få alla pusselbitarna på plats är inte alltid så enkelt, och jag har förstått vilken koncentration och målmedvetenhet det krävs för att få fram det yttersta. Dessutom är det ju alltid lite besvärligare att "lära en gammal hund att sitta". J har mycket åsikter mot det mesta men han gillar klart bättre ändå den här typen av ridning än den sämre varianten. Och bara det borde ta oss närmare målet..

För övrigt så är Emma verkligen helt otrolig. Jag litar helt på henne fullt ut och hon vill verkligen hjälpa en på bästa sätt och har alltid lösningar. Hennes nogrannhet är precis också vad jag är ute efter. Är inte det mycket värt från en tränare så säg...

Filmer från idag.