...som TACK och lov slutade bra.

Det var sommaren hemma i Gunnismark där vi hade gården. Jackpot gick på bete nere på våran stora åker, precis som året innan.

Det var en kväll när vi i vanlig ordning tog in hästarna för att rida som jag upptäckte att han hade ett litet utslag i ansiktet.

Jag funderade inte så mycket mer på det utan bestämde mig bara för att hålla koll på det.

Dagen efter ser jag ytterligare ett utslag, precis som det andra men på magen.

Jag börjar fundera om han kanske reagerat på nånting?

3:e dagen så har han fått ännu fler utslag och jag bestämmer mig direkt för att ta honom från gräshagen upp till vinterhagarna då jag tror han ätit någon giftig gräsväxt..Veterinären rådde också till detta, men att avvakta.

Utslagen blir bara värre...och värre....och VÄRRE...

Vid det här laget ville jag bara gråta. Min fina häst ser ut som sju svåra år. Han har vätskande sår på HELA kroppen.Benen är fyllda av köttsår och huden har trillat av. 

Jag fick en akuttid på ATG för att kunna göra en akutbehandling.

dom tror inte sina ögon när jag kommer dit men ser ju självklart att hästen lider, så han blir satt på antibiotika och penicillin.

Förhoppningen var ju nu att det hela skulle vända och bli bra.

Dagen efter veterinärbesöket är det (om möjligt) ännu värre.. Jag ringer veterinären som ber mig avvakta några dagar till. Sagt och gjort, men Jackpot visade aldrig en tendens till att bli bättre. Nu började jag bli riktigt rädd..

Vi åkte in till ATG igen och hon skickade iväg hudprover (då kan man ju fråga sig varför inte det gjordes första gången?)

Han blev satt på fortsatt behandling med samma preparat, som inte visade ngt positivt alls. Hans utslag blev bara värre, och jag var helt förstörd.

2,5 veckor sen första gången jag var in med honom fick jag ett samtal från veterinär.

Hon skämdes över att behöva berätta vad dom funnit på hudproverna och tyckte att hon borde gissat på det tidigare.

Jackpot hade Ringorm (inflammatorisk svampsjukdom som är fruktansvärt smittsam). Det förklarade direkt varför all antibiotika och penicillin hade gett negativ effekt då det hade slagit ut det lilla immunförsvar han hade kvar själv.

Hur kunde veterinären inte ha tänkt tanken från första början? Jag har själv aldrig haft en häst med ringorm men jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle ge sånt utslag!

Vi förstod snabbt att smittan måste kommit med den nya hästen vi precis hämtat från södra Sverige.

Jackpot svarade DIREKT på behandlingen med Virkon och redan på en dag blev han bättre. De andra hästarna klarade sig bra men dom fick sig också flera behandlingar. Vi fick även tvätta all utrustning flertalet gånger.

Någon dag senare visar det sig att några av oss också blivit smittade. Dock fick vi bara ett litet märke på handen som efter några dagar försvann.

Såhär i efterhand känner jag bara...NEJ tack aldrig mer Ringorm!!

(Bilder tagna dagarna innan det blossade ut och blev värre av behandlingen)

Mulen

Magen

Hasen

Låret

Benen

Red i ridhuset ikväll då regnet inte velat ge med sig.

Han var så fin! Jag lät honom inte släppa bettet en enda gång och jag fick en protest tillbaka precis i början sen var det som att poletten trillade ner och han var jätte duktig!