...Torsdagstankar...

Känner mig fortfarande inte bra.

Total orkeslöshet, frånvarande, darrig och svag.

(Därav också sämre uppdatering här.)

Dagarna rullar på och efter middagstid så somnar jag om jag bara tillåter att stänga ögonen.

Sover oroligt men får iallafall någon timmes sömn nattetid.

Har fruktansvärt ont i mina högra, nedersta revben (funderar på om jag fått en liten spricka i ett av dom..) och har även börjat känna lite smärtsamma sammandragningar. Det är inte längre möjligt att vara så aktiv som jag kunnat vara fram till nu.

Nu säger kroppen verkligen ifrån vid överansträngning och det är som att gå in i väggen direkt.

Jag står DOCK fortfarande kvar vid att mina första hemska månader slår allt! Det går inte att jämföra  smärta med hur dålig jag var då.

Fortfarande går jag i tankarna "Snälla låt mig inte falla dit igen nu när det är så nära".

Jag kommer inte kunna slappna av förrän jag har fått tillbaka min egen kropp och en liten krabat har inkräktat i vår familj. Förmodligen så kommer det då heta "Det var så värt det.."

Såhär nära har vi aldrig varit och den här sommaren tror jag kommer bli den bästa någonsin!

Nu skriker sängen sen långt tillbaka!

En mysig tisdagskväll med köttsoppa, ugnsbakat bröd, tända ljus, bästa sällskapet hemma (saknar dock fliset som är i stugan och busar med Nilla) och Hockey på Tv. Väldigt stökig match ikväll!

Vi har nu kommit in i Vecka 34

Bebis

"Bebisen väger ca 2250 g och är 44 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och
klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av
omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och
ansiktet är mer slätt än rynkigt."

Mina tankar:

Inget speciellt jag har att säga. Rörelserna där inne har blivit större men långsammare och känns mer nu. Känns häftigt att veta hur "mini" ligger fixerad och att veta vilken kroppsdel det är man ser utifrån. Oftast är det fossingarna som sticker ut, eller rumpan..

Mina högra revben är fortfarande ömma och en brännande känsla kan kännas i samma område. Fick veta av barnmorskan att det kan smärta pga gallan som sitter där också. Dock är det inget stort bekymmer direkt.

Börjar bli svårt att hitta en skön ställning att sitta på. Eller svårt, det är nog mer omöjligt..

Det har även blivit långt till golvet och även om jag kommer på mig själv försöka dra in magen för att nå längre så är det liksom omöjligt.. 

Mina största tankar går mest till...BARA 6 veckor kvar nu!

Då var påsken över, och vi kan konstatera att den har gått snabbt men varit riktigt bra.

Jag har försökt göra så lite som bara gått då kroppen fortfarande inte känns okej.

Det har dock inte blivit sämre, men det kommer fortfarande tillfällen där det känns som att hela kroppen tappar all kraft och jag ska svimma av. Tror och hoppas fortfarande på att järnet gör mig starkare för varje dag som jag äter pillren!

Våra dagar hos mormor och morfar var guld värt. Det är så mysigt att vara där och träffa allihopa. Man önskar bara att man hade tid oftare att åka och hälsa på...

En massa god mat, prat, spel och promenad hann vi med på två dagar!

-Tidsinställt inlägg-

Då jag mest troligt inte alls kommer ha tid att sitta vid datorn idag så provar jag med ett tidsinställt inlägg.

Vid den här tiden är jag säkert påväg upp ur sängen för att åka ut till Lilla Grå, sen sätter vi oss i bilen mot Rosvik! 

Min kusin Mathilda tog många fina bilder på Linn och hennes fina ponnier under tävlingen förra helgen i Ske-å. Här kommer en del av dom!

Grace

Apache 

-Blickar tillbaka-

Nästa helg är det dags för årets tävling i Gävle. Förra året gjorde jag och Jackpot våran debut där och det gick långt bättre än förväntat. -Ja iallafall tills jag blev uttagen till att rida elitlaget och Gävles hemmaryttare går in och sätter en felfri runda precis innan mig. Läktaren reser sig och börjar stampa i golvet och jublar. Jackpot fullkomligt DÖR av skräck och vågade inte hoppa alls efter det.

Kanske inte så kul när man dagen innan haft världens bästa känsla. Nerver av nerver...

Bilder från Gävle.

Helgen efter det var det dags för Ponnytävling i Sundsvall.

Då hade vi det såhär bra. -och varmt! 

Det har varit en härlig dag idag med massa sol. Dock ingen direkt värme och inte alls någon energi i kroppen. Undrar hur lång tid det tar innan järnet gör sitt? Jag inte fått några biverkningar av järnet ännu och jag har hunnit äta dom i några dagar. (Nu kommer jag däremot garanterat bli dålig bara för att jag sa så.!)

Känner inte alls igen mig själv när jag är såhär vek. Kroppen darrar bara av att sitta rakt upp och att bara hålla en hand ovanför hjärt-höjd är helt omöjligt...

Var iallafall imorse och hade träning på SURF. Så kul med duktiga elever med fina hästar!!

Vidare till Hippo för att släppa ut en övervänt Grå buse. Vi passade på att mocka hagen - Vilket kändes som ett maratonlopp gånger 20, men tack och lov hade jag ju Jockes hjälp.

Efter stallet åkte vi till Jockes mamma där han fick bli friserad. Blev även bjuden på middagsmat och medans den blev färdig hann vi hem och städa vårat eget hus samt tvätta lite.

Nu har vi precis kommit hem från att ha tagit in den Gråa busen som var lika busig ikväll. Jocke är och städar/tvättar bilen som snabbast och jag inväntar så vi kan äta melon när han kommer hem.

Helt otroligt faktiskt att jag inte har något sötsug alls. Aldrig tidigare har jag varit med om att gå förbi alla godishyllor vid påsk och bara känt, nää aldrig...

Sagt och gjort då man har en sambo som aldrig heller äter godis. Vi promenerade därför igenom heeela Coop för att ta en melon och några bananer!

Imorgon bär det av mot Piteå med mamma, Jesper och Anna för att fira påsk med bästa morföräldrarna i stugan. Vi firar också mormor som fyller år. Ska bli huur mysigt som helst!

Vi har fm. mys här hemma med magen.

Vi vilar och käkar järntabletter....Ja, iallafall en av oss äter tabletterna.

Saknar energin jag hade för en vecka sen. Solen skiner och jag vill vara ute.. Hoppas att mina darriga ben och armar mår bra av lite vila så vi kan komma ut i em.