...som TACK och lov slutade bra.

Det var sommaren hemma i Gunnismark där vi hade gården. Jackpot gick på bete nere på våran stora åker, precis som året innan.

Det var en kväll när vi i vanlig ordning tog in hästarna för att rida som jag upptäckte att han hade ett litet utslag i ansiktet.

Jag funderade inte så mycket mer på det utan bestämde mig bara för att hålla koll på det.

Dagen efter ser jag ytterligare ett utslag, precis som det andra men på magen.

Jag börjar fundera om han kanske reagerat på nånting?

3:e dagen så har han fått ännu fler utslag och jag bestämmer mig direkt för att ta honom från gräshagen upp till vinterhagarna då jag tror han ätit någon giftig gräsväxt..Veterinären rådde också till detta, men att avvakta.

Utslagen blir bara värre...och värre....och VÄRRE...

Vid det här laget ville jag bara gråta. Min fina häst ser ut som sju svåra år. Han har vätskande sår på HELA kroppen.Benen är fyllda av köttsår och huden har trillat av. 

Jag fick en akuttid på ATG för att kunna göra en akutbehandling.

dom tror inte sina ögon när jag kommer dit men ser ju självklart att hästen lider, så han blir satt på antibiotika och penicillin.

Förhoppningen var ju nu att det hela skulle vända och bli bra.

Dagen efter veterinärbesöket är det (om möjligt) ännu värre.. Jag ringer veterinären som ber mig avvakta några dagar till. Sagt och gjort, men Jackpot visade aldrig en tendens till att bli bättre. Nu började jag bli riktigt rädd..

Vi åkte in till ATG igen och hon skickade iväg hudprover (då kan man ju fråga sig varför inte det gjordes första gången?)

Han blev satt på fortsatt behandling med samma preparat, som inte visade ngt positivt alls. Hans utslag blev bara värre, och jag var helt förstörd.

2,5 veckor sen första gången jag var in med honom fick jag ett samtal från veterinär.

Hon skämdes över att behöva berätta vad dom funnit på hudproverna och tyckte att hon borde gissat på det tidigare.

Jackpot hade Ringorm (inflammatorisk svampsjukdom som är fruktansvärt smittsam). Det förklarade direkt varför all antibiotika och penicillin hade gett negativ effekt då det hade slagit ut det lilla immunförsvar han hade kvar själv.

Hur kunde veterinären inte ha tänkt tanken från första början? Jag har själv aldrig haft en häst med ringorm men jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle ge sånt utslag!

Vi förstod snabbt att smittan måste kommit med den nya hästen vi precis hämtat från södra Sverige.

Jackpot svarade DIREKT på behandlingen med Virkon och redan på en dag blev han bättre. De andra hästarna klarade sig bra men dom fick sig också flera behandlingar. Vi fick även tvätta all utrustning flertalet gånger.

Någon dag senare visar det sig att några av oss också blivit smittade. Dock fick vi bara ett litet märke på handen som efter några dagar försvann.

Såhär i efterhand känner jag bara...NEJ tack aldrig mer Ringorm!!

(Bilder tagna dagarna innan det blossade ut och blev värre av behandlingen)

Mulen

Magen

Hasen

Låret

Benen

Red i ridhuset ikväll då regnet inte velat ge med sig.

Han var så fin! Jag lät honom inte släppa bettet en enda gång och jag fick en protest tillbaka precis i början sen var det som att poletten trillade ner och han var jätte duktig!

Så var lördag fm avklarad! Har kollat lite på micketräningarna och tagit hand om J. Det blev en skogstur tillsammans med Sara och Ferrox. Väldigt mysigt och varmt då solen kom fram. Vi får se vad resten av dagen bjuder på :)

Eftersom halva dagen redan var ägnad åt hästen så åkte jag direkt från jobbet ut till stallet igen. Och lilla Grå blev lika glad att se mig igen och visade det med ett långt skrik från hagen. Pysslade lite med honom och blev sedan fast en stund på läktaren och kollade på Micketräningarna. Åkte sen vidare hem för fredagspizza och kristallengalan på tv. Väldigt skönt med en lugn kväll!

Ska försöka få ihop det här på ett vettigt sätt.

Dagens träning var bana. Jag pratade med Emma ang. mina problem som jag tycker dykt upp med ridningen nu på slutet, men som egentligen ALLTID varit våra brister. Det är så pass stora problem (iaf. enligt mig) att vi måste göra ngt åt det. Emma hade funderat igårkväll på att jag måste få mer i handen, så J skjuter mindre i språnget. Jag förklarade att det är precis min känsla också men att han blir för stark på något annat bett och jag får inte tillbaka honom på linjerna, vilket också gör mig alldeles för passiv.. Därför testade vi bara att sätta en till tygel i den vanliga bettringen. Funkade superbra! Så fort han knäcker av (vilket är ganska ofta) så kan jag släppa hävstången och rida fram på det vanliga bettet. (I längden vill jag dock rida på vanligt men det här kanske är lösningen tillsvidare.)

Redan i uppvärmningen så stretar J emot och trycker ifrån sig från bettet. Fick ganska grovt ta igenom det och det blev stor skillnad, men han blev helt till sig och döspänd på köpet. Det tog mig en halvtimme att få honom lugn igen, och jag kunde förklara för Emma att det där var anledningen till att jag ofta gärna "ser ifrån" mitt problem och löser det den lätta vägen istället. Han hoppade kasst de närmsta 15 sprången, vilket Emma sa att han skulle få göra tills han funnit sig i sittuationen. en stund senare kunde han slappna av och acceptera det jag gjorde och jag började hitta känslan igen.

Problemet för mig blir följande, jag släpper iväg tyglarna sista stegen mot hindret och han faller isär, varpå han hoppar väldigt dåligt och långt. Sprången blir ojämna och på senare tävlingar som jag tidigare beskrivit så har han börjat vika sig då det är oxer ur sväng och jag släpper iväg honom. Allt för att han blir försiktig och förstår själv att han måste ta i och hoppa väldigt obekvämt. Min ridning har också påverkat honom att alltid behöva hoppa väldigt nära hindrena och han får i många fall "kräkas" för att ta sig över vilket inte ska behövas så lätt som han har för sig. Dessutom blir det att jag måste dra tillbaka tygeln i språnget för att i sista sekund försöka få ett runt språng. Men då är språngkurvan redan förstörd, och det är absolut ooptimalt att dra i tygeln i språnget och förstöra tekniken.

Lösningen på problemet som vi jobbade på idag.

Han måste gå fram till handen till 100%. I det läget han inte gör det får jag absolut inte släppa efter på tygeln utan han måste ge efter själv så jag får med mig hela hästen. Jag måste våga använda mig av galoppen och ha motstånd i handen in till hindret, men ändå hinna mjukna i språnget. Alltså sätta tryck i avstampet och spänna bågen. Jag måste jobba på HELA galoppsprång mot hindret då avsprångspunkten blir bättre då och han använder sig av tekniken, inte bara farten.

På slutet av träningen fick jag känslan för hur det SKA kännas. Och allting blir så mycket bättre. Han blir jämnare i sprången, jag har lättare för att följa honom med sitsen och det känns sådär ruskigt enkelt som bara han kan få det att kännas.

Han är underbar och jag har bara mig själv att skylla som inte tagit det här i tid. Ändå måste jag erkänna att jag tycker jag har försökt. Men mina kunskaper har inte räckt hela vägen och det är svårt att veta exakt hur det ska kännas när man inte varit där till 100 %.

Men nu vet jag hur jag ska jobba mot mitt mål och jag ska verkligen kämpa för att få till en jämnare ridning.

När jag skriver det såhär så känns det för mig som att...-Ja men det kan ju inte vara så svårt? Men att få alla pusselbitarna på plats är inte alltid så enkelt, och jag har förstått vilken koncentration och målmedvetenhet det krävs för att få fram det yttersta. Dessutom är det ju alltid lite besvärligare att "lära en gammal hund att sitta". J har mycket åsikter mot det mesta men han gillar klart bättre ändå den här typen av ridning än den sämre varianten. Och bara det borde ta oss närmare målet..

För övrigt så är Emma verkligen helt otrolig. Jag litar helt på henne fullt ut och hon vill verkligen hjälpa en på bästa sätt och har alltid lösningar. Hennes nogrannhet är precis också vad jag är ute efter. Är inte det mycket värt från en tränare så säg...

Filmer från idag.

Vilken ängel har mockat till mig idag? Jag börjar bli riktigt bortskämd. TACK snälla du vänliga själ, det är guld värt! Framförallt när det blev tajt om tid idag..

Kom till Hippo lagom tills Linns grupp börjat. Jag och Sara tog middagen med oss och satte oss på en bänk och kikade. Linn och Apache var superduktiga och gjorde alla övningar toppenbra!

Lilla Grå var jätte duktig idag. Han var laddad och sig själv igen. Jag förklarade mina problem för Emma och precis som alltid annars förstod hon direkt och började förklara hur jag skulle göra. Efter uppvärmningen hittade vi tillbaka till hur det känns när det känns som bäst.

Vädret var såklart soligt för alla grupper, men precis när vi kommer ut så kommer regnet. Dock ska vi inte klaga då det lika gärna kunde ha öst ner och stormat. Vi klarade oss bra med lite dugg. Imorgon rider vi bana inne.

Här kommer lite videosnuttar från idag.

   ...inga dåliga väder, bara dåliga kläder?"

Det finns faktiskt dåliga väder.

Usch vad jag hatar regn, och ännu mer regn tillsammans med storm.

I stallet var tanken att ta ut J på en tur i skogen, men jag var inte på hurmör för att bli blöt och kall så jag skyndade mig att slänga på träns och longerlina för att hinna longera i ridhuset innan träningarna drog igång.

Jag vet inte om omsättningen av Havre har gått av bara farten eller vad som hänt, men en sak är iallafall säker och det är att han var helt vild idag. Han höll sig mer i luften än på marken och varje gång gruset sprätte på sargen så blev han tokgalen och gnäggade.

Kul att se att han återhämtat sig, men det var kanske inte riktigt den energin jag var ute efter?

Slängde en blick på hoppbanan där vi ska träna imorgon. Jag blev inte jätte peppad då jag såg hur geggig den var.

Väl hemma så klädde vi på oss och hunden för att trotsa regnet och ta en promenad. Sagt och gjort. Det var ganska mysigt i regnet...och vi var ganska ensamma runt Ersboda..

En glad häst.

Det blev en lugn kväll i stallet och jag kunde dola på i min egen takt. J fick gå i skritten 40 min och efter det så ryktade jag igenom honom ordentligt. Herregud vad han gäääääspade!

Då jag blev klar ganska tidigt i stallet så dissade vi idol (  !!??) efter middagen och tog en lång promenad runt mariedal och uppför bräntberget, följde eljusspåret och kom fram mitt i hundparken. Stannade där till 22 sen promenerade vi hem. Var ute i  över 2 tim och det var väldigt skönt!

130 cm hemmatävling September -2010