Ja jag är nog lite smått förälskad i Linns nya ponny.

Är hon inte underbar?

Bilderna tagna igår.

Då har vi knallat in i Vecka 30 redan!

För inte så länge sen så kändes det som en milstolpe dit och jag kunde för mitt liv inte föreställa mig hur det skulle kännas när man var såhär långt gången. Men nu vet jag...Och det känns spännande! För mig får veckorna gärna rusa iväg.

Våren och lite värme får mer än gärna komma och att vi ska ha en liten "mini" innan sommaren ens hinner komma till oss börjar bli verkligt nu.

Det börjar bli trångt i magen och mina högra revben far lite illa av det. Jag skulle inte kalla det för ett problem, men det är klart att det är obekvämt.

Jag får sova tack vare "mirakel" piller från läkaren. Känns inte jätte roligt att behöva ta dom, men alternativet att låta bli är inte aktuellt nu när jag är så förkyld och så. Jag behöver någon timmes sömn. Så är det bara.

Det är svårt att förstå vilka symptom som hänger ihop med graviditeten och vilka som kommit med förkylningen. Min kropp känns allt förutom stark just nu och värre ska det säkert bli också.

Men jag säger som min bror sa till mig i telefon häromdagen när jag beklagade mig över den hemska förkylningen. "Jag lovar att det kunde ha varit värre!"

Jag var ganska snabb på att hålla med..

Däremot tror jag att jag måste försöka förstå det här med "vila" nu sista veckorna. För mig finns inte ens vila med i dagens planering. Den enda vila jag har är mina få timmar jag får sova på natten. Som en klok vän sa så måste man helt enkelt ta hand om sig själv i första hand. Det har dock aldrig varit min grej..

Nog svamlat. Nu blir det att krypa till sängs!